i bleed just to make sure im alive

laser snabbt igenom mina inlagg, och forstar ifall ni lasare blir forvirrade. men det ar precis sa hela min resa hittills varit, forvirrande. ena sekunden kanner man sig lycklig rakt igenom, nasta sekund vill man nastan bita sig i armen for att se om det kommer blod och pa sa satt veta att det ar verklighet.

men jag vill heller inte ge er afrika ur en vinkel eller ur ett ensidigt perspektiv. varje handelse kan tolkas pa sa manga olika satt. ingen dag gar forbi utan trakigheter, men heller inte utan glada saker. kortfattat ar det ett otroligt fattigt och sa langt ifran perfekt land man kan komma, men om man jamfor personers inre harmoni till skillnad fran svenska eller andra mer framgangsrika lander sa kanske man anda inte skall klaga. det kommer att ta tid for mig att bearbeta alla handelser och allt jag fatt se/lara, men det viktigaste ar att jag inte angrar nagonting med denna resan.

jag har i alla fall bestamt mig for att bara agera larare halva veckor, resterande dagar kommer jag tillbringa pa barnhem. da mina elever verkligen inte forstod engelska sa kanns det bast sa, bade for dem och for mig. det ar ingen ide att predika i timmar, nar de anda inte forstar vad jag sager. pa barnhem ar det darfor lattare da det inte innebar undervisning, mer lek och karlek. sen mar jag bra, och har det bra. i helgen ska jag och mina alskade svenskar ta oss till cape coast och se nagra av ghanas turistaktrattioner. pa hotellet vi ska bo pa finns det aven krokodiler, sa det ska bli spannande :) hoppas ni alla mar bra dar hemma. xx cecilia