ask me

Anonym sa...
Vad menar du med OM? Vill du inte gifta dig?

angående giftermål är jag kluven. eftersom att jag inte tror att människan är byggd för att vara monogam så kan jag ju inte påstå att jag tror på livsvarliga förbindelser heller. jag har hemskt svårt att se mig själv ge ett sådant löfte - att älska någon tills jag dör. ett löfte jag med 50% risk kommer att bryta. personer påstår sig träffa sina livspartner hela tiden. om och om igen. jag tror inte att det finns någon "den rätte", det finns tusen personer som hade passat mig utmärkt. dessutom har jag svårt att tänka mig att binda mig vid tryggheten och inte ha möjligheten att utforska passion. för, att ge sig in i ett monogamt förhållande innebär att man avsäger sig tänkbarheten att bli nykär igen. för mig kan ingen trygghet, tvåsamhet eller "sann" kärlek slå känslan av att hela kroppen spritter av glädje. när ingenting annat existerar och det gör fysiskt ont att vara ifrån varandra.

egentligen är det konstigt att man väljer att stanna kvar när glöden är borta. vi kallar det att "älska" varandra, istället för att fly när fjärilarna har flugit bort. enligt natur är vi bara djur, och djur är polygama. det är snarare vårt samhälles normer som kontrollerar oss. det är så det "ska vara". först blir man kär, sen älskar man och stannar kvar. stannar man för att man hittat rätt, eller för andra personers inblandning och kanske rentav lathet?

jag orkar inte ens sammanställa vad jag skriver just nu. men, saken är den att jag kan tänka mig att gifta mig. samtidigt som det står för allt jag inte tror på så tycker jag att det är en mysig tanke. att vara gift, att visa sin tillhörighet till någon annan på en ny nivå (för det vill jag kalla det). jag kan bara försäkra mina läsare om en sak, att den dagen jag beslutar mig för att gifta mig är jag säker på mig sak. jag tänker aldrig att skilja mig, så mannen som får den äran att gifta sig med mig bör skatta sig lycklig! haha