now here's a happy ending to believe in

igår eftermiddag när jag var på väg hem så stannar en kille mig utanför en lokal, två kvarter ifrån min trappuppgång. han ursäktar och frågar ifall jag vill delta i deras bibelstudie. nej, sa jag och fortsatte att gå. då skrek han att "you will meet God, i promise you! you will see him!". hyfast jobbigt löfte ifall det skulle brytas, svarade jag. men, han lovade och visade mig in. jag har en förmåga att vilja bevisa andra människor fel, som säger "för trovärda" saker till mig. två timmar senare har jag ännu inte fått någon jävla uppenbarelse, absolut inte fått ett ansikte på gud. så jag börjar resa mig för att gå, och är nästan framme vid dörren, när den här killen kommer i min väg igen. då visar han in mig i ett annat rum, rummet där allting skulle finna sig. han sätter mig ner på en stol och drar fram någon avlång möbel framför mig. uppå har det ett skynke. sen drar han bort tyglappen och frågar vad jag ser. jag ser mig själv, eftersom att jag ser in i en spegel(?). det är sista gången jag reser mig och går ut. han skriker efter att "no, that's God and what God creats! God is what you imagine him to be! if you're really searching for God you will see him, he will show himself!". fan vad arg jag blev. två jävla timmar, bannemig, och ingen gud fick jag se.