workoholic

ska jag säga en sak så är det att jag är en stor beundrare av människor som jobbar 9timmars-pass och ändå tar sig orken att umgås eller att hitta på saker efteråt. typ elin. hur orkar ni? här har jag jobbat i snart fyra hela dagar och jag är tvärslut klockan nio på kvällen. handlar det om en vanesak? för om jag jämför så kan jag utan problem jobba minst tio på glass, men det handlar ju om att det är kvällspass. då orkar man göra saker på dagarna. näej, tusan alltså. av med hatten för er. mer jobb då. det går bra! jag älskart! har redan hunnit sätta på larmet två morgnar (japp, min fjärde dag idag) och kommit försent till kostymutbildningen på grund av att min kofta fastnade i cykelkedjan. dom älskar mig ändå. haha, det låter kryddigt, men faktiskt. redan andra dagen fick jag öppna och stänga själv, samt stå det mesta själv. så fort det kommer så mycket kunder att jag behöver någon mer så ringer jag bara efter min chef så är hon där på fem snabba. dessutom fick jag igår mer bekräftelse, då jag har fått styla om alla dockor i skyltfönstrena och hängt om i butiken. så mycket jag vill. och jag får göra det när jag vill. kul va? jag trivs verkligen! nu är min lunch slut och jag måste springa tillbaka. xx