jag är huvudpersonen i mitt liv

jag lovade er att min nya blogg (den här) skulle bli mer personlig, så guess what. här kommer hela min livssituation just nu. för tillfället är dagboken borta och jag öppnar upp mig här istället.

det är jobbigt att ta två steg framåt, när man innerst inne bara förberett sig på ett. för mig snurrar huvudet i 270, det är svårt att tänka klart. jag vet att jag hela tiden utvecklas och förändras, för tusan, det gör vi alla. för två år sen tyckte jag att jag var världens säkraste tjej. jag stod på mina egna ben och klarade mig utan andras perspektiv eller åsikter. jag behövde ingen annans trygghet för att ta beslut. jag trodde aldrig att jag skulle tvivla över mig själv, så som jag nu vet att jag kan göra. ibland. för ett par veckor sen gjorde jag och alexander slut, för bådas bästa. vi har fortfarande en stark relation som jag med hela mitt hjärta hoppas att vi kommer att behålla, för tiden med honom kommer jag alltid att uppskatta och minnas. om ödet vill oss väl så kanske vi hittar tillbaka till varandra en mycket fin dag. men, det är bland annat därför jag just nu är så himla förvirrad. jag har lutat mig mot en annan pelare för starkt för att komma ihåg mig själv. jag känner mig som en femårig flicka utan vetskap, eller förmåga att tänka på egen hand. förutom att jag tänker trippelt så mycket som jag gjort tidigare. jag måste komma i underfund med mig själv nu. som blivande tjugoåring med huvudpersonen i mitt eget liv. för, det är så det ska vara. det är mitt mål den närmaste tiden. att stadga mig och på riktigt lära känna mig själv. ett ganska bra mål tycker jag, men jag är medveten om att det inte kommer att ta ett par dagar eller veckor.. här har ni mig. utblottad, förvirrad, ensam, sårbar. cecilia wigsten heter jag.