no scratches. no stories.

a person with no scratches has no stories to tell.

jag börjar inse hur mycket jag har förändrats. på fyra år. på två år. på ett år. på ett halvår. inte bara förändrats, utan hur mycket jag har växt som person. hur mycket och hur många människor jag har träffat på under den här tiden. vad jag har gjort och vilka vägar jag har valt att vandra. hur jag har använt mig av olika alibin för att komma dit jag är nu. vad som har format mig till dagens mig.

så klart har jag inte förändrats helt och hållet, min innersta personlighet är i stort sett densamme. den som jag formats till genom min uppväxt och miljö, som alla andra. men jag har verkligen förändrats. för fyra år sen lät jag mig dumförklaras då jag var för lat för att leta reda på svaren till mina frågor själv. för två år sen tyckte jag att jag var världens häftigaste och säkraste artonåring. för ett år sen var jag glad och nöjd. för ett halvår sen insåg jag lugnet inom mig. det har tagit tid, och klockan tickar ännu. trots alla beslut jag tagit och alla småstigar jag gått vilse på så ångrar jag inga av dem. det är dem som har gjort mig till mig, och mig är det bara jag som kan vara. jag har förändrats, växt, utforskat och forskat. här står jag nu och jag trivs med mig själv.