8 mars, reaktion

hittade min dagbok jag hade under resan nere i ghana.

8 mars.
förvirrad.
ledsen.
arg.
otillräcklig.

hur ska jag reagera när en flicka gråter i mitt knä, samtidigt som hon pekar på en kniv och nickar mot en man stående längre bort på gatan. hon tar sig strax under magen och tårarna bara väller. hon pratar inte engelska, hon pratar inte över huvud taget. men hon visar mig.

hur ska jag reagera och hur förväntar den här lilla fina flickan sig att jag skall reagera? vilket om något sätt, är rätt sätt att reagera på? JAG VET INTE. jag har inte varit här tillräckligt länge för att känna och förstå folket, kulturen och dess religion. jag kan ingenting om deras traditioner eller lagar. jag vet inte.

så jag gjorde det inte alls. reagerade, alltså.
jag tröstade. inget mer.

jag åker hit för att lära mig och i den mån jag kan, försöka hjälpa till och påverka. men hur ska jag kunna hjälpa ett land jag inte vet något om? hade jag varit hemma i sverige hade jag utan att tänka efter smälla till mannen, och i efterhand tagit reda på vad som faktiskt hänt. men inte nu. idag var jag för feg.

vad ger jag flickan för hopp och verklighetssyn, när jag inte ingriper?