att glida på någon annans räkmacka

för er som inte vet det så skrev jag krönikor åt en ungdomstidning under hela hösten. läste igenom dem nyss och hittade en som passade bra in på vad jag tänker idag. här får ni en förkortad version.

det är intressant med människor som anser sig vara framgångsrika, som i själva verket endast nått en hög status genom andra människor. en pappa som är oljeshejk, en rik äldre pojkvän eller en gammal greve i släkten som bidragit med ett "von"-efternamn. man kan lura sig själv att man har jobbat för att exklusiv livsstil och hög socialstatus. den där flotta lägenheten på östermalm som inte är din för att du kämpat, att du står på listan till alla stureplansklubbar för att du lyckats i livet - utan för att du glidit in i en högklassig krets på någon annans räkmacka!

kan man verkligen vara lycklig när man vet att hela ens bollinger-umgängeskrets hade pissat på en om man inte haft en brat till pojkvän eller de generösa föräldrarna? när det enda som räknas är status, pengar och utseende, i en värld där klass är det vitalaste. men, har man verkligen klass när man inte har någon integritet, utan bara är en vacker pjäs på den femton år äldre pojkvännen?

jag tycker att det är ganska sorgligt med människor som måste (?) spegla sina tillgångar i sitt yttre. jag är glad att jag är så pass jordnära att känna mig tillfredsställd i den jag är och var jag kommer ifrån. jag värderar allt jag har men framförallt har jag mitt eget värde kvar. och jag behöver inte ligga med gamla gubbar eller få komma före i kön för att klättra på den sociala stegen. jag vet vem jag är och det är jag stolt över.