för tio år sedan

är det något jag är trött på så är det statuskåta gotlänningar, som av någon anledning värdesätter vissa personer högre med tanke på deras "status" än genom deras personligheter. trött, tröttare, tröttast. varför, och än en gång, varför? varför känner man att man hellre tillhör en skara människor som man trivs mindre med, för att sätta sig själv högre, än att umgås med dem man faktiskt uppskattar och uppskattas av? jag känner såhär: vi är för fan i tjugoårs-åldern nu, borde inte vi ha växt ifrån det där för typ.. tio år sedan?