no matter what

jag har kommit på varför sex and the city är så bra. för det är det, verkligen. hur hade en serie kunnat dra till sig majoritetens kvinnor världen runt om den bara var sådär? carrie, miranda, charlotte och samantha. en sån felblandning av karaktärer som blir så jävla rätt. och det är nog själva grejen: hur olika dessa kvinnor är, för man lyckas känna igen sig i varenda en av dem (mer eller mindre). jag har en nojig sida som carrie, en ironisk tvist som miranda, ett ha-begär som samantha och samma förväntanskänsla som charlotte förmedlar. serien är underbar, första filmen med. jag bara hoppas att andra filmen (världspremiär 18e maj, viktigt viktigt)slipper bli en flopp, som de ofta blir. men gud som jag längtar. tydligen ska den vara en rejäl kickback då rollerna förändrats drastiskt och miljön utbytts. det blir spännande, men jag kommer älska den no matter what :)