förlovning. ett heligt bevis på en kärlek mellan två personer som älskar varandra och planerar att i framtiden gifta sig. eller, bara buffel och båg? jag måste stampa foten i marken. jag blir allvarligt talat arg på unga människor som väljer att sätta ringen på fingret. ni som följt med i mina texter de senaste åren vet vad jag har för tycke kring monogami och evig kärlek. ni andra, förstår nog ändå.. en ring har inget slut, den ska symbolisera oändlig kärlek. men, juridiskt sett och i praktiken för många unga verkar ringen ha noll betydelse. för mig är inte en förlovning någonting man gör bara för att visa att man älskar sin partner. för mig innebär det ett förtroende till den andre, ett löfte att kämpa bortom känslornas förmåga. ringen är en påminnelse att man ska vårda sin kärlek, varenda dag. men att avge ett löfte på evig kärlek är absurdt (se bara statistikmässigt på skiljsmässor). människor är otrogna, tappar känslor, tröttnar, önskar möjligheter etcetc. att därför ingå en förlovning i tidig ålder är för mig ännu svårare att förstå. att klara ett äktenskap i vuxen ålder känns tillräckligt. som ungdom bör man inte välja att begränsas på ett sånt sätt som förlovning gör - och ja, jag kallar det begränsning när man ständigt skall anpassa och kompromissa sitt liv tillsammans med någon annan.
varför stressa in i ringens gränslösa mening så tidigt? det stör mig att personer förstör något så fint genom att inte värdera det högt. jag kan bara hoppas att personer i min närhet som väljer att gravera någons namn runt sitt finger verkligen menar, och vill, det med hela sina hjärtan. och till dessa, önskar jag absolut världens lycka.
jag älskar och håller med om vad du skriver, va duktig du är :D
SvaraRaderaSå fruktansvärt sant!
SvaraRaderaJag har fått känslan av att många gör det för att "markera sitt revir", men jag kan ju ha helt fel också :)
Spännande att man slänger iväg ett sådant här inlägg 05.27 :)
SvaraRaderaAngående just det, inlägget, så antar jag att ungdomar nuförtiden romantiserar brölloppet och förlovningen något fruktansvärt. Det viktiga är inte budskapet om evig kärlet, förpliktelse och att tillsammans både klara vemod och sorg, utan det tycks bara vara viktigt med en prålig ring och en fet klänning.
Jag håller även med ovanstående kommenterare att det är lite för att "märka sitt revir", men jag tror även att det kan finnas ett mått av gottgöring i hela processen "att förlova sig". Ett knackigt förhållande som har förtroendebrister och/eller har varit ett längre tag, kan försöka räddas av en ring. Det är ju lite samma sak som vissa gör, fast med barn..
Nee, får bli bra så, för nu.
Trevlig blogg förresten, kommer att följas!
/marcus